När jag letade efter min laddare till kameran, (som jag fortfarande inte har hittat),  så hittade jag min student mössa. Tänk att de redan gått ett år sedan. Jag fattar inte det riktigt. I ett års tid har jag jobbat och inte varit tvungen till att göra läxorna, fixa proven, göra allt som man egentligen är tvungen till. När man går i skolan tycker man att de är pest och pina. Man tror också att man skulle vilja bara ligga hemma och inte ha nånting att tänka på. Fast egentligen så är det inte. Eller, det är klart. Vissa kan ju vara så lat att de enda dom vill göra är att ligga hemma och lata sig. Själv tycker jag att det är skönt att ha nått att göra, annars blir man bara så rastlös. Sen behöver man ju pengarna också, har ju inget studiebidrag att slösa bort på en dag och sen leva fattigt.

För ett år sen levde jag den bästa tiden i hela mitt liv. Under den sista veckan var det så jävla kul. Hela klassen kom närmare varandra, fast vi under 3 år inte gav varandra en riktigt chans. Vi var en speciell klass, på många olika sätt. Och då menar jag såklart inte bara på dom bästa sätten.

På den dagen, då man träffar klassen "för sista gången", så känner man en enorm frihet, som senare blir en massa ansvar. Men skit i de, tänk på alla år man gått i skolan. De har man klarat, så jag tror nog man pallar de mesta faktiskt. Ja, för ett år sen, levde jag den bästa tiden i mitt liv.