2 timmar kvar

I morse vaknade jag av att min kära far pratade hur högt som helst i telefonen. Kollade på klockan och såg att den var strax före 10, så jag tyckte de inte fanns någon anledning till att ligga kvar i sängen. Pallrade mig upp, och gjorde i stort sett ingenting. Jocke ringde efter ett tag, så jag satt och pratade med han och vart såklart full av saknad. Jävla skit. Jag hatar att sakna. Det är jobbigt och så kan man inte göra nånting åt de. Det är också jobbigt att inte riktigt veta när jag får träffa han nästa gång.

För er som inte riktigt vet vart han är, så vill jag inte skriva så mycket om de. Dom som vet, vet vad de handlar om. Det räcker. Hoppas bara att det inte pratas för mycket, så som de brukar kunna göra. Hitta nått annat att prata om istället.

Nu har jag iallafall nyss kommit hem till mamma igen. Jag var hem en sväng och hämtade en jacka och lite små prylar. Tror också att jag ska ta en promenad till jobbet idag, även fast de regnar. Att tänka lite och lyssna på hög musik det är bra grejer de. Sen kommer jag alltså att tillbringa hela min dag och kväll, på kära Nipängen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0