... i huvet så att man, iallafall jag, blir så jävla less. Jag undrar egentligen när man kan börja lita på en människa? När kan man kalla en annan människa för vän? Jag har svårt att lita på människor, kanske är de just därför jag ibland känner mig som den mest ensamma människa i världen, även fast jag har en massa människor runt om mig. För ett tag sen kändes de bra, som om jag hade en som jag kunde vara med, som jag kunde prata med, som jag kunde skratta med. En fin människa, bland dom finaste. Men vad händer? Nu är det som att det aldrig har funnits. Det gör ont. Jag orkar inte sakna hela tiden, jag gör inte de.

Jag har inget mer att skriva nu. Eftersom att jag har hållit på med de här inlägget i ca 30 minuter. Det gör ont i min handled, mina fingrar är som hotdogs och jag känner mig handikappad.