Efter en timmes promenad, i kylan, (Det var verkligen hur kallt som helst. Och dum som jag är, så hade jag för lite kläder på mig idag.) så sitter jag här. Mina öron är röda, och näsan är lika röd den. Jag känner mig trött och slö nu, men det tycker jag att jag kan göra med gott samvete idag. Eftersom att jag, trots min onda hals, halvtäppta näsa och trötta huvud knatade på hela dagen på jobbet.

Då jag kom in (alltså för bara en liten stund sen), så kom jag och Jocke in på bröllop och hela fadderullan. Men jag sa att jag troligtvis aldrig kommer att gifta mig. Med min tur, skulle de bli illa. Jag vet inte varför, men jag sa "allt ditt är mitt, och allt mitt är vårt". Och då klickade de i min skalle. BUSUNGARNA (The Little Rascals.) Gick in på youtube och tittade lite. Och gud, vilka minnen. Jag kommer så väl ihåg då jag, Simon och Sofia satt och kollade på filmen om och om igen. Vi skrattade ihjäl oss då "Grodan" sprang ut och sa "Är strax tillbaka, mamma" och "Vad är det för nummer till 911?". Hah, det kalla jag humor.

Kommer ni ihåg den?