...nja, inte direkt va. Har iallafall bytt ut den tråkiga vita färgen mot en annan. (Om ni inte är färgblinda så ser ni kanske att det är lite åt de gula hållet.) Men jag tyckte inte att de var så himla kul att sitta vid datan idag kände jag. Har suttit stilla alldeles för länge idag så min lilla släng av adhd har börja krypit i min kropp. Drog runt dammsugaren en sväng idag eftersom att min sambo verkar inte vara kapabel till att få igång den (?), sen har jag precis, (nåja,nästan) kommit in efter en liten promenad med Saga.

Ja, och där tog min fantasi slut.

Jag har faktiskt unnat mig själv att tröst shoppa idag. Men jag önskar att grejorna man beställde skulle komma, sisädär 1 timme efter man har klickat klart och beställt. Det är ju faktiskt just för stunden man är superduper sugen på att ha just de man har sett. Nåja, några dagar kan jag väl vänta. Men en sak som jag beställde kommer inte förrän i början på juni. Helvete, vad länge tänkte jag först, men sen insåg jag att det för tusan redan är den 24 maj idag. Jag förstår inte hur dagarna bara kan rulla på så himla fort. Jag fattar inte. Snart är de dagen D, då jag fyller 21 år. Förstår ni? 21 jävla år. Och, vad har man gjort hittills? Inte ett jävla skit faktiskt. Slösat bort 2 år på en idiot, gjort massa saker man fått ångra, gått gymnasiet i världen sämsta klass och egentligen ångrade programmet man gick, och jobbar nu som vårdbiträde? Ja, lyckat liv. Visst, det finns ju saker som varit bra också. Absolut. Som vänner man träffat och har än idag, saker man gjort som varit bra. Men det är ju ändå nånting som hela tiden inte känns bra. Fast, det vore nog jobbigt på något sätt att känna att livet är så jävla kul hela tiden. Jag tror faktiskt att man blir både klokare och starkare om det går åt helvete någon gång då och då.

Jag hittade ett armband idag, som jag ville ha. Och jag tror att det bara kostade sisådär 40 spänn. Helt otroligt, att det var så billigt, med tanke på att det var fruktansvärt gulligt och enkelt. Det gillar jag. Peace to the people!

Ännu en helg till, som jag faktiskt inte har skrivit ett jävla skit här. Men vad gör de? Det har faktiskt varit fint väder, trots att det har regnat lite då och då. Idag är vädret på topp och hur bra känns inte de? Jag vet att ni har saknat mig.

Jisses, vad det åskar. Det är nog lika bra att stänga av datan tills det lugnat ner sig, för jag har verkligen inte råd till att kosta på mig en ny dator.. tråkigt nog. Det vart klent skrivet igår, faktiskt ingenting. Men jag hade ingen lust, så det hoppas jag att ni förlåter mig för. Nu har jag precis kommit hem. Jag skulle egentligen ha jobbat till halv 5, men eftersom att Jocke var tvungen att dra in till stan en sväng, så ville jag inte lämna Saga själv så länge.

Ska nog passa på att bädda rent i sängen nu, då datan kommer få vila. Annars blir det faktiskt ganska lätt hänt att man hamnar här alldeles för länge.

Att efter två veckor, få krama om min man. Det kallar jag lycka! Fick trots allt träffa honom idag, och det var så himla härligt. Det är faktiskt lite halv jobbigt att inte bo tillsammans just nu. Eller bo tillsammans gör vi ju, men han är ju inte hemma. Att vara van vid att alltid vakna upp tillsammans, alltid ha någon att tjaffsa med då man sitter och ska kolla på tv, att alltid ha någon att lägga sig nära i sängen. Ja, det är ganska tufft att vara utan det. Men, det funkar iallafall. Och det kommer att bli bättre, mycket bättre. Keep going honey, my love!

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska hinna med mig själv. Efter det att jag kom tillbaka från besöket hos Jocke, så for jag upp till Marie. Drack kaffe och följde sen med henne och hämtade Erika på dagis och köpte hårfärg. Kom precis hem, och ser nu att klockan strax är fyra. Det innebär att jag börjar jobba om en timma. Har inte ätit nånting idag, så jag måste slänga i mig nånting snabbt så att jag orkar med jobbet ikväll. Efter jobbet, måste jag hem och packa och göra allt klart för i morgon. Plus att jag jobbar i morgon också. Nåja, det får gå på något sätt. Behöver ju faktiskt inte packa så överdrivet mycket, ska ju bara vara borta tills på söndag. Men på något sätt så packar man alltid på tok för mycket!

Idag är det begravning. Men jag valde att inte gå. Det känns jobbigt. 26 år, och det är inte meningen att livet ska ta slut då. Jag ser att parkeringen fylls av mer och mer bilar. Kan bara tänka mig hur många tårar som kommer falla idag.
Vila i frid nu lilla vän, lilla Robert.

Jag är en levande zombie idag. Det känns jobbigt, så jag ska faktiskt lägga mig och blunda en liten stund. Så att jag förhoppningsvis blir lite piggare. Jobbat igår och idag, och i morgon har jag en lång jävla dag. Men sen är jag ledig onsdag och torsdag. Sen ska jag tillbringa hela helgen på jobbet. Aja, det få gå.

Erkänn att ni har saknat mig sen sist jag skrev?