Tänka sig att jag fortfarande är krasslig. Var hemma från jobbet igår, och blev det idag också. Att ligga och hosta hela nätterna tar verkligen på krafterna. Men det konstiga är att jag knappt hostar en enda gång på dagen. Förstår inte hur det kan komma sig. Men på torsdag ska jag jobba en kortis iallafall, så då skiter jag i om jag hostar hela natten, jag vill jobba. Åtminstonde några timmar!

Snart så kommer mamma hem, och då ska vi fara och packa några kartonger, och köra iväg dom. Jag tycker egentligen inte att det är så mycket kvar i lägenheten. Möblerna är snart väck dom också. På ett sätt känns det som att jag inte har någonstans att ta vägen, och jag tycker det känns tungt att inte ha nånting eget. Nu helt plötsligt ska jag bo hemma hos mamma och pappa, och det har jag inte gjort sen jag var 15-16 år. Men jag är iallafall säker på att det inte blir långvarigt. Få se hur de blir, vart jag hamnar till slut. Redan nu så längtar jag tills jag får ha mina egna möbler, mina egna onödiga saker och allt förbannat.

Mammas älskling!