Kan ni förstå att sommaren snart är slut? Jag börjar få lite smått panik över de. Jag tycker det har gått alldeles för fort. Men hela sommaren ha varit så bra, när jag väl kommit över den värsta deppfasen i mitt liv (typ..). Jag mådde inge vidare alls. Utan mina fantastiska vänner, hade jag nog fortfarande mått som jag mådde. - Ni är guld värda! Fan, vad jag älskar er!

Jag ska försöka börja jobba igen nu, inte fullt ut, men lite grann. Det känns, konstigt. Jag vet inte hur jag kommer funka. Jag vet bara att jag kommer vara lite här och där. Lägenheten är uppsagd nu, och nu planerar jag min framtid. Hur komma den se ut? Vad kommer att hända? Kommer jag klara de? Jag är fri, jag gör vad jag vill. Jag har vuxit som människa, och jag känner mig fit for fight igen. Att mamma är borta, det går inte för mig att acceptera. Hon var min bästa vän, den jag kunde prata med, den jag alltid ringde, den som alltid hjälpte mig. Hon gör de fortfarande, det vet jag, men hon är inte här hos mig. Ingen kan förstå, ingen kan förstå den smärtan. Mamma, min fina mamma. Vackrast och bättre än alla andra! <3

Sommaren 2010, är lite kvar av den och jag ska njuta av varje sekund som är kvar.