Min bebis

Jag kan inte riktigt förstå att de redan är 2 år sen min lilla bebis föddes. Och i april har jag haft henne i 2 år. Jag kan inte minnas hur det var innan jag skaffade henne. Saga, mammas älskling. 2 år idag <3


Fredagkväll

Ikväll vart jag och pappa bjuden till farmor och farfar på middag. Toppen tyckte jag, eftersom att jag inte alls tycker det är speciellt roande att laga mat. - På den punkten var jag inte alls lik min älskade mamma.. <3 Nu är klockan strax efter 21, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få kvällen att gå. För att försöka att lätta upp stämningen lite, så kanske jag ska kolla efter lite skor, kläder och bikinis? Jag behöver faktiskt unna mig en eller varför inte två bikinis(ar)?, tills jag ska till Las palmas och steka i 14 dagar och jag ska också njuta varje sekund.

Jag längtar faktiskt. Det kommer vara så skönt, och att verkligen ha nånting roligt att se framemot, det hjälper just nu. Det är skönt att ha nånting att längta efter. Sommar....

Mamma <3 

Det är tufft, idag

Alltså, det är sjukt. Hur snabbt allting kan ändras egentligen? Jag blir så arg på mig själv vissa dagar. Vad fan har jag haft att klaga på förut? Jag menar, jag har haft världens bästa mamma hos mig jämt, i 21 år, utan att jag ens har insett det. Och såklart så ska man inse det, då hon har gått bort. Varför har jag haft världens ångest förut för? Vad har jag egentligen haft att klaga på? Den frågan ställer jag mig minst 100 gånger per dag nu.

Tack och lov har jag världens bästa pappa här, hos mig, vid min sida. Och det är jag så otroligt tacksam över. Jag försöker också att hela tiden tänka på att mamma är här också, fast jag inte kan se henne. Hon är i himlen, och jag är kvar här. Och jag ska klara det. Jag måste hela tiden tänka så, för annars så skulle jag lätt bryta ihop. Det är jobbigt att se pappa ledsen. Jag önskar jag kunde göra nånting för att allt skulle bli bra. Men det går inte. Eller de går, men det kommer ta tid. Det kommer rinna många, många tårar till. Och det är orättvist. Hoppas också att pappa tänker på att han inte är ensam. Mamma sa alltid att jag kunde inte fått en bättre pappa, och det är sant, så jävla sant. Mamma i himlen, och pappa här hos mig.

Jag älskar er, föralltid!


Dagarna går..

.... på något konstigt jävla sätt. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, för jag skulle kunna sitta och skriva om mamma, min fina mamma, hur länge som helst. Men, det tänker jag inte göra. För att jag vet att mamma på något sätt läser det jag skriver ändå, och hon skulle tycka att jag var töntig och att jag bara skrev en massa trams. - Min älskade mamma, förstår du att jag saknar dig?

Det är lite konstigt att dagarna går, även fast dom känns längre än förut. Jag vet att jag kommer växa och bli en starkare person efter de här. I hela mitt liv har det hänt saker, som jag har klarat, fast jag inte trott att jag ska de. Men det är annorlunda efter det här. Jag vet att jag kommer att klara de, för mammas skull.
- Jag ska leva för dig!


Min fina släkt, ni är alla underbara.
Jag har världens bästa pappa.
Och Joakim, du är min kärlek.
Tack för allt stöd.


RSS 2.0