Dagarna går..

.... på något konstigt jävla sätt. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, för jag skulle kunna sitta och skriva om mamma, min fina mamma, hur länge som helst. Men, det tänker jag inte göra. För att jag vet att mamma på något sätt läser det jag skriver ändå, och hon skulle tycka att jag var töntig och att jag bara skrev en massa trams. - Min älskade mamma, förstår du att jag saknar dig?

Det är lite konstigt att dagarna går, även fast dom känns längre än förut. Jag vet att jag kommer växa och bli en starkare person efter de här. I hela mitt liv har det hänt saker, som jag har klarat, fast jag inte trott att jag ska de. Men det är annorlunda efter det här. Jag vet att jag kommer att klara de, för mammas skull.
- Jag ska leva för dig!


Min fina släkt, ni är alla underbara.
Jag har världens bästa pappa.
Och Joakim, du är min kärlek.
Tack för allt stöd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0