Som alla andra
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick
Nu är jag hemma hos pappa, och har varit här enda sen i fredags faktiskt. Och jag bestämde mig för att stanna tills i morgon. Jag har ändå ingen skola i morgon, så jag har ingen brådska hem till lägenheten. Det går bra i skolan, och än så länge trivs jag och tycker till och med att det är och verkar kul. Det är skönt att ha börjat plugga igen! I veckan kom pappa och Cicki in, så fick till lite mer i lägenheten så nu känns de ännu bättre med den också. Jag ska snart ta och fixa tvätten, sen blir de en dusch innan jag beger mig till min vackra Marie och min lillälskling Anna. Jag saknar dom, och det var alldeles för länge sen jag fick surra av mig och leka.
Jag saknar mitt hjärta också. Bara några veckor kvar, sen får jag träffa honom igen. Och jag längtar varje dag. Det finns ingen annan människa som kan få mig att må så bra som denna man. Jag tycker om dig, hjärtat och vet inte hur jag skulle orka utan dig och ditt stöd!
Mamma, du fattas mig!
Dressed for success
Idag är det farsdag, och jag är hemma hos pappa! - Grattis fina pappa!
Första veckan i skolan är avklarad, och jag tycker det verkar jättebra faktiskt. Det känns som att jag gjort rätt nu och att det kommer gå bra. Trivs i lägenheten gör jag också, och än så länge så är inte Östersund så hemskt som jag minns de. Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle komma tillbaka till den där stan. Men, men. Jag har inget internet i lägenheten än, och jag håller på att bli tokig över de. Men det kommer snart hoppas jag!
Nu sitter jag och lyssnar på musik och håller på och tvättar. Ska faktiskt ta och städa lite här hemma åt min käre far, och sen ska jag bjuda honom på middag. Egentligen så gillar jag inte alls att laga mat, och jag kan verkligen inte heller, men det är väl bara att bita ihop och försöka.
Senare ikväll far jag tillbaka till stan, och får med mig sällskap också. Det gillar jag, för efter den här veckan kommer de bli klent med sällskap av denna människa, tyvärr. - Du gör mig så jävla glad!
Du får mig att skratta, du får mig att må bra.
Du får mig att tänka på annat än allt de jobbiga.
Du får mig att vilja kliva upp på morgonen, du får mig att orka.
Du betyder så mycket för mig, fina du.
Tack för att du är du!
Mamma, varje sekund utan dig gör ont.
Stamp on the ground
Lägenheten börjar bli ganska klar, och det känns bra. Har en del kartonger kvar att packa upp, och alla kläder ska jag väl också försöka få upp. Men det ska nog inte bli några större problem. Men idag har jag som sagt ingen ork. Igår fick jag veta en sak, som gjorde riktigt ont i mig. Arg, orolig, irriterad, ledsen, besviken.. you name it. Jag orkar inte med de här... igen. Men det är också jävligt svårt att bara strunta i det. Jag kan iallafall inte de. Jag vet hur det kommer sluta, jag vet det. Jag vet också att jag gjort allt jag kunnat, men det handlar också om att bjuda till själv och inte tro att alla andra ska göra allting. Jag vill inte längre, jag orkar inte längre. Jag har, precis som du, bara ett liv!
Mamma, jag önskar du vore här! <3
