Det trodde ni inte va? - Att det skulle gå ganska så snabbt mellan mina inlägg. Tji fick ni!

Idag är de lördag, och jag var uppe runt 6 i morse. Inte för att jag ville, var pigg och inte alls kunde sova mer. Utan för att jag jobbar. Första helgen är de nu, och det känns lite konstigt. Men jobbar med bra(iga?) människor så det rullar på. Dock så saknar jag mamma exakt hela tiden (som jag gör hela tiden annars också..), men vi brukade ofta jobba helgerna tillsammans. Jag och mamma var ganska olika på jobbet. Jag ville göra saker och ting klara fort och att de skulle bli riktigt gjort, medans mamma såsade på ibland och kunde bli tvär less och göra nått helt annat (om hon inte fick sina peppande lessryck och gjorde sakerna tusen gånger snabbare än nån annan). Fan, vad jag saknar dig mamma. Du fattas mig hela tiden. Satan.

Jag blir ibland så arg över att de kunde få hända, att någon (om de ens finns någon, -ursäkta, dum jävel, däruppe) som röck dig ifrån mig alldeles för tidigt. Jag behöver min mamma, som alla andra.

I tisdags var de en jobbig dag. Mammas födelsedag. Jag var för första gången ner på graven, och jag vet inte hur många tårar som rann nerför min kind. Det gjorde så ont att se hennes namn på stenen, så jävla ont. Det går inte att förklara. Det är bara så fruktansvärt jävla fel.

Och i måndags byggde jag på min tatuering på ryggen, till minne av min fina mamma. Åh, vad jag önskar du vore här...

Du fattas mig, mamma.
Men vart jag än är, så är du alltid med mig!