Några timmar kvar
Igår var jag hos doktorn igen, och det gick väl som jag hade räknat ut att det skulle gå. Efter de så for jag till pappa, och där sitter jag fortfarande. Känner mig också irriterad, och den jävla irritationen har suttit i sen i onsdags. Förmodligen, kommer den fortsätta göra det också. Men som sagt, jag är iallafall mig själv och att fjäska är de värsta jag vet. Åh, nej jag kan inte ens tänka på de utan att jag blir störd. Skrattredande är de också att människor som smörar så förbannat inte fattar själva att de skiner igenom så jävulskt, att alla ser de. Men jag har sagt mitt!
Fick förresten höra att jag är ytlig, att jag dömmer människor också. Jag? Hmm, jo.. verkligen. Till dig vill jag bara säga; kom de där verkligen ifrån rätt käft? Vem är det som dömmer andra egentligen , undrar jag. Tänk på de!
Tack och lov, så är de iallafall fredag idag och den här fredagen kommer min hjärtevän hem! Men de är några timmar kvar innan han kommer, innan jag få krama om honom igen. Så jag ska sysselsätta mig med att plugga lite grann för att få tiden att gå.. faktiskt...
Mamma - Jag saknar dig, så de gör ont.
Jag är jag
För de första;
Jag tycker exakt som jag vill, och de ska ingen jävel bry sig i.
Jag hatar skitsnack. Prata MED MIG, och fan inte OM MIG!
Jag tål inte människor som smörar, fjäskar och bara är allmänt falska.
Jag gör precis som jag vill, vad jag vill, när jag vill.
Och för de andra;
Du har inte ett skit med mig att göra.
Du behöver inte lägga dig i ett jävla dugg.
Du ska absolut inte prata OM mig.
Du vet inte ett skit om mig!
Jag är så fruktansvärt jävla irriterad och förbannad. Jag tål inte skitsnack, och speciellt inte då mitt namn kommer ur den äckliga käft som säger nått. Få in i din lilla skalle att jag tycker, gör och säger exakt vad jag vill. Och att du inte har ett skit med de att göra. Jag antar att du kommer läsa de här, eller jag hoppas att du gör de.
Lägg dig fan inte i mitt liv!
Välkommen tillbaka ångest
Idag så väntar jag ett samtal, de känns gruvsamt. Jag har redan tagit ett steg, men nu ska jag ta ett till och de är som på ett sätt mycket svårare att ta. Börja gräva i allt igen, känns tungt. Men den här gången, om jag bara gräver tillräckligt djupt och håller mig till sanningen, så kanske de går.
Jag är besviken. Det är jobbigt att känna hur man glider ifrån varandra mer och mer, och att allting känns så jävla falskt. Jag vet att jag har försökt, alldeles för mycket. Men de spelar ju som vanligt ingen roll. Det är tur att de trots allt finns minnen, som man kan tänka tillbaka på. För tyvärr, så tror jag inte att de blir några nya.
Mamma;
Jag behöver dig hos mig.
Jag behöver prata med dig.
Jag behöver dina råd.
Fan
Göteborg
Jag vill att Hasse ska vara klar med sitt nu, att han ska komma hem. Jag vill inte vara ifrån honom. Han får verkligen mig att orka med de dagar då jag känner att det är som jobbigast. Det är han som lyssnar och förstår, när ingen annan hör. Det är han som ser på mig när det är något som är fel, utan att jag behöver säga nånting. Det är han, som jag inte skulle kunna vara utan. Jag kommer aldrig kunna förklara mina känslor som jag har för honom. Jag kommer aldrig kunna tacka honom för allting han gjort för mig. Jag älskar honom. Jag är kär!
Mamma, du fattas mig <3