Igår satt jag och kollade igenom lite (eller ganska mycket) vad jag har skrivit här sen jag började men bloggen. Och satan, vad många minnen som kommer tillbaka och vad mycket jag har skrivit. Varje dag i stort sett, flera gånger samma dag ibland. Det var kul att läsa, men samtidigt jobbigt. För vissa saker gör mig påminnd om saker, om stunder jag egentligen vill glömma bort. Fast jag kommer aldrig glömma, det vet jag. När jag läser vissa saker, så kommer jag ihåg exakt hur jag kände, exakt hur jobbigt jag hade de. Jag vet också att jag har skrivit massa gånger att "allt har varit bra", men att det var långt ifrån sanningen. 

De som har varit bra bär jag med mig resten av livet och kan ibland sakna vissa delar utav det som en gång varit. Men de dåliga, det förtränger jag. Eller nej, det gör jag inte heller. Jag har med mig det också, och det gör jag för att veta, påminna mig själv om, att jag aldrig tänker hamna i samma situation igen. Och det måste jag ibland göra flera gånger om dagen.