Du och jag hade ett tag tillsammans redan då vi var 14-15 år. Det pirrade i magen, hjärtat slog det extra slagen varje gång jag såg dig. Dina kyssar och underbart mjuka läppar längtade jag efter jämt. Men det gick inte riktigt som vi hade tänkt oss den gången. Det fina tog slut och vi missuppfattade varandra och till slut så gled vi ifrån varandra helt och hållet.

I flera år pratade vi knappt med varandra, vi träffades knappt. Det få gånger vi hördes av under de åren går att räkna på en hand. Vi levde helt olika liv, även fast dom liknade varandras på något vis. De få gånger då vi såg varandra, möttes våra blickar och jag vart alldeles varm i hela kroppen av att se in i dina glittrande ögon. Det har alltid varit någonting speciellt, nånting med dig som alltid har funnits.

Jag har ljugit och förnekat för mig själv, inte öppnat mina ögon ordentligt. Men efter en gång då vi träffade varandra, efter det att mamma hade gått bort, började jag förstå en del saker. Den gången, satt vi i timmar och pratade om allt möjligt. Jag kände att du lyssnade, att du förstog, att du brydde dig. Jag tänkte på dig, jag saknade dig, jag längtade efter dig, varje dag efter den kvällen i början av 2010.

Några månader gick och under den tiden var vi båda med om en hel del saker. Men, på kvällen den 3 juli träffades vi igen. Jag hade då sett allting i svart, varit längst ner på botten under en längre tid och jag hade faktiskt ingen ork kvar att försöka komma därifrån. Men när jag såg dig, ljusnade det lite. Sen den kvällen, har jag haft dig vid min sida. Jag har haft ditt stöd, jag har haft din axel att luta mig mot och din famn att känna mig trygg i. Att jag fick tillbaka dig in i mitt liv efter alla år, räddade mig ifrån att ge upp.

Den sommaren tillbringade jag dag och natt i smyg tillsammans med dig. Jag gick för förstå gången på rosa moln. Jag vågade inte riktigt tro på allt de fina, att det kunde kännas och vara så underbart. Kärlek har aldrig i mina ögon varit så fint. Den 20:onde november, blev de du och jag igen. Och allting känns så rätt, så otroligt bra. Jag har aldrig varit så kär och för första gången är jag lycklig.

Jag vill aldrig mista dig ifrån mitt liv igen. Det du och jag har, känns rätt. Du får mig att skratta, du gör mig glad, du ger mig så mycket kärlek och du stöttar mig genom mina tunga dagar. Du betyder så otroligt mycket för mig och ärligt talat så vet jag inte hur jag skulle klara mig utan dig.

Mamma; Jag hoppas du ser.. <3