VÄRLDENS BÄSTA PETRA, HELT ENKELT!

Som ni märker så har jag inte skrivit speciellt mycket här på sista tiden. Ni kanske undrar varför? För att dra de hela lite snabbt, så kan jag bara säga att mitt liv har blivit helt upp och ner, hit och dit och satan. Hela året har varit tufft. Fan. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig upp på benen igen. Eller så kanske jag är på god väg att göra det utan att jag ens förstår det själv? Det är svårt just nu, på tok för mycket tankar och funderingar kring precis allt.

Men som tur är så har jag mina vänner. Mina fantastiska vänner. Mina vänner som jag har gett alldeles för lite uppmärksamhet. Men ni har visat nu att ni finns kvar, att ni finns där för mig. Ni, hela högen, förstår inte vad ni betyder för mig. Vissa av er har visat upp en helt annan sida, än den jag trodde fanns. Jag är så jävla tacksam över att ni funnits här för mig nu. Att ni har ställt upp för mig, att jag har kunnat ringt vilken tid på dyngnet det än varit, att ni har varit i min närhet även fast jag sagt ifrån. Ni har gjort mig glad. Jag har skrattat första gången på väldigt länge och det ska ni också ha tack för. Jag kommer aldrig någonsin svika någon av er, jag vet nu vad ni betyder för mig. Ingen nämnd, ingen glömd.

Helgen har varit så jävla bra. Eller dom sista 2 veckorna har varit underbara. Med dessa människor, mår jag faktiskt bra. Kan ni tänka er? Jag älskar er, allihop. Tack, för allt ni gör för mig!

Jag kommer att sakna dig, tills dagen då jag dör.
Jag är inte hel utan dig. Jag vet inte hur jag ska klara det här.
Hoppas du sover gott, älskade mamma.
Jag älskar dig, oerhört mycket.

Sov gott, älskade mamma

Jag hade ställt klockan på kvart i 7 i morse. När jag hörde att den börja pipa, så trodde jag att det inte var sant. Det kändes seriöst som att jag inte hade sovit många minuter. Klev iallafall upp, väckte Jocke och tog sen en snabb dusch. Vaknade till en aning, och sen vart klockan halv 8, och Mia kom och då var de bara att fara.

När vi kom till Sundsvall så hämtade Jocke ut sin biljett, och sen for han åt sitt håll och jag och Mia for ut på Birsta och handlade dom sista klapparna. Nu får det vara klart med att slösa massa pengar iallafall. Dom hinner inte mer än att komma så är dom borta lika fort. Jag ska göra mig klar nu, och faktiskt gå och lägga mig. Är så förbannat trött. Fick förresten ett sms idag. Och våra tatueringsnålar, tippar och svarta färg (beställde en ny, eftersom vi har så lite kvar) är påväg. Så snart kan jag tatuera ännu mer!
- Ingen som har lust att vara försökskanin?

Halv seg och ont i magen, sitter jag bara här och har ärligt talat inte gjort ett skit idag. En långpromenad med Saga tog jag iallafall, och det kändes skönt att bara gå och gå, ensam och tänka. Igår fick jag veta en sak, som jag verkligen inte ville höra. Jag hatar de. Jag vill inte. Det är hemskt. Det finns hela tiden i tankarna, men jag försöker skjuta bort det. Jag vill egentligen inte ens tänka på det en sekund. Jag har dåliga minnen från det, sedan innan. Och ärligt, så gör de mig rädd. Men, jag hoppas på de bästa. Annars går jag under.

Igår var jag och mamma och hälsade på Tjatte och Veronica, och underbartfina Savanna. En dag senare än vad de var tänkt, men vi masade oss iallafall dit. Savanna sov i stort sett hela tiden då vi var där. Men jag hade kunna suttit och kollat på henne i flera timmar till. Hon var så fin, så otroligt fin.

Bara Nadja hör av sig, så ska jag och honey fara dit och kolla på film. Så det blir en slapp kväll, igen. Det känns som att jag bara slösar bort mitt liv på att slappa, men ack så skönt det är att inte göra ett förbannat skit egentligen. Men ett nyårslöfte ska jag ha, och det ska jag faan hålla. Ni ska få se, jag ska ta tag i mitt liv.

2010, I´M READY!

Sicken dag, sicken dag. Jag har egentligen inte gjort ett nyttigt jävla skit. Armen efter sprutan är helt okej. Dock känns det som om jag fått världens smäll. Men det går väl över antar jag. Förresten fick jag för mig att jag skulle baka idag, och jag tycker fortfarande att det luktar vanilj i hela huset. Bakade Rimbobullar och Vaniljbullar, så nu är det gjort också. Ikväll har jag hela huset för mig själv, eller Sagapälskling är också hemma med mig. Tror faktiskt att vi, iallafall jag, ska se på näst sista Johan Falk filmen nu.

 

Jag vill ha Photoshop cs4. Jag vill ha Photoshop cs4. Jag vill ha Photoshop cs4. Jag vill ha Photoshop cs4. Jag vill ha Photoshop cs4. Jag vill ha Photoshop cs4. Jag vill ha Photoshop cs4.. förresten.. 

Masade mig upp runt 8 i morse, och det är en alldeles lagom tid tycker jag. Små kollade på Vakna med the voice och åt frukost. Sen gjorde jag mig klar, och så får jag och mamma på jobbet och tog den där omtalade sprutan. Så nu är det gjort också. Tog den vid 10, och än så har jag inte märkt nånting av det.

Fredagkväll, och jag har ingenting speciellt att vänta av denna kväll. Försökte att ragga lite filmtips på fejjan, men det gick inte hem tror jag. Eller så är alla dönickar för upptagna med att.. göra nånting annat på en fredag. Jaja, jag får väl fortsätta att mysa med min lilla flicka så länge. Kanske de finns nånting på dumburken att se.







Orkar inte vara seriös... jämt

Tänka sig att jag fortfarande är krasslig. Var hemma från jobbet igår, och blev det idag också. Att ligga och hosta hela nätterna tar verkligen på krafterna. Men det konstiga är att jag knappt hostar en enda gång på dagen. Förstår inte hur det kan komma sig. Men på torsdag ska jag jobba en kortis iallafall, så då skiter jag i om jag hostar hela natten, jag vill jobba. Åtminstonde några timmar!

Snart så kommer mamma hem, och då ska vi fara och packa några kartonger, och köra iväg dom. Jag tycker egentligen inte att det är så mycket kvar i lägenheten. Möblerna är snart väck dom också. På ett sätt känns det som att jag inte har någonstans att ta vägen, och jag tycker det känns tungt att inte ha nånting eget. Nu helt plötsligt ska jag bo hemma hos mamma och pappa, och det har jag inte gjort sen jag var 15-16 år. Men jag är iallafall säker på att det inte blir långvarigt. Få se hur de blir, vart jag hamnar till slut. Redan nu så längtar jag tills jag får ha mina egna möbler, mina egna onödiga saker och allt förbannat.

Mammas älskling!

Jag har rensat, rensat och åter rensat här i mitt gamla rum. Jag har slängt en massa saker och läst igenom en massa papper med skolgrejer och massa skitsnack på. Hittade en gammal dagbok också, som jag skrev då jag gick i 7:an. Jag blir arg på mig själv, på ett sätt. Varför i hela helvete gick jag med på vissa saker? Varför händer de ens? Hur kan man göra så? Skulle jag sitta och fundera på det där, så skulle jag ändå inte komma fram till nånting. Vissa människor har ingen empati för andra människor, så är det bara. Men om det inte blivit som det blivit, om det som hänt inte hade hänt, hade jag inte varit den jag är idag. Men jag vet ju inte heller hur jag hade varit om jag hade sluppit allt, om jag hade gjort helt annorlunda. Men det var då, och jag kommer aldrig någinsin att glömma, eller förlåta. Det är många människor som säger att "hata inte det du en gång har älskat", men vet ni vad? Det håller jag inte med om. Jag hatar, och det står jag för!

Nu ska jag ta en snabbdusch, innan Oskyldigt dömd börjar och så ska jag göra mig en stor jävla kopp te, lukta på mina vanilj ljus lite extra och sen ska jag lägga mig tidigt så jag vaknar upp pigg och ganska glad i morgon.

Joakim, ta och kom hem nu!
Jag saknar dig...

Ibland överträffar jag mig själv, faktiskt. Jag har letat, och letat min kamera i några dagar nu och jag började ärligt talat att tappa hoppet om att hitta den. (Som jag ungefär skrev för en halvtimme sen..) Men då fick jag en snilleblixt och kollade där jag har min "stora" kamera och där brevid den låg min "lilla" kamera så fint så. Därför ska jag bjuppa på några bilder, som jag tog bara för att jag vart så glad, och för att ni ska få se min nya favorit!

Jocke ringde också nu ikväll, och han var sådär lite halvsöt som bara han kan vara. Han ringde bara för att säga god natt, så i natt kommer jag nog sova gott. Fast, inte lika bra som jag gör då jag har honom brevid mig. Tills vi möts igen, sitter jag och räknar dar. Du är speciell för mig, helt underbar.


Kladd ett, från idag;



Kladd två;



Kladd tre;



Min nya favorit. Jag älskar den!
En vit nagelpenna, från depend, ca 99:- på Kicks.
Fransk manikyr, snabbt och enkelt. Freeescht.
Måla på naglarna, inte under!



Min nya sminkförvaring, som jag är så glad över.
Har faktiskt en jävla ordning nu!



Trött och sliten jag, allmänt less... typ.

Fredag, och hela helgen är jag ledig, ledig, ledig! Idag, runt 13-snåret så kändes det som att jag skulle tuppa av. Det var rätt lungt på jobbet då, och jag blev tröttare och tröttare. Slutade klockan tre, och det känns så himla bra att jag är ledig i helgen. Jag är så jävla trött! Ögonen svider, och jag skulle faktiskt kunna lägga mig och sova redan nu. Men jag ska nog ta mig ett bad först, och det känns förbannat lockande!

För er som undrar, så har jag sagt farväl, goodbye, adios till min svarta lilla älsklingstelefon (som jag på slutet hatade mer och mer för varje sekund som gick) och nu ska jag än en gång skaffa mig en samsung. Vi kommer liksom mycket bättre överrens. Denna gång ska jag försöka få det att funka med denna söting;

 

Samsung Ultra Touch s8300

Jag försökte fler gånger igår att logga in på blogg.se för att uppdatera lite, men det var så segt. Så jag gav helt enkelt upp. Men idag verkar det funka ganska så bra. - För en gångskull, typ. Idag är jag ledig, skönt som alltid. Kom upp ur sängen runt halv 11, och sen for jag och mamma iväg och handlade lite, sen lämnade jag ett papper till soc, och mamma skulle köpa nått jävla fågelfrö. Kom tillbaka hem, och så kom också pappa hem en sväng. Jag frågade lite gulligt om han hade hört nått om min telefon. Eftersom att det var en vecka sen han faxade papperna, igen. (Kan dra den snabbahistorien en gång till så att ni förstår varför både jag och min käre far är så förbannat irriterad. Jag köpte en telefon. Sonyericsson w980, hade den någon månad, den fuckar sig, lämnar in den på lagning, få vänta flera veckor, få tillbaka en ny, har den max en halvtimme, den fuckar sig, lämnar tillbaka den igen. 3 veckor senare, ringer och frågar hur det går och får då veta att i början på nästa vecka ska den komma, en vecka senare, ja då har den inte kommit för det var nånting fel på något nummer, så pappa faxar iväg papperna igen, och nu en vecka senare, så har den fortfarande inte kommit, och dom har inte hört nånting.. typ.) Så, nu då pappa pratade med dom, där vi köpte denna uslatelefon, så vart han irriterad, lite sådär halvotrevlig. Men nu verkar det vara som att jag ska få välja en nytelefon, och ja, det var nog första och sista gången världens bästa Petra hade en sony ericsson som telefon. Hell no, säger jag bara.

Så, nu ska jag ge mig ut på jakt efter en ny. Tips, någon?

Måndagen är snart över, och jag tror ärligt talat att jag går och lägger mig snart. Det är inte kul att kliva upp klockan 6 på morgonen helt enkelt. I morgon jobbar jag till halv 1, sen ska jag fara hem till mitt och börja packa, igen. Fast denna gång blir de antagligen mer packning. Fyfan, det känns inte kul den här gången, ärligt talat. Jag skulle bara vilja veta hur min framtid kommer se ut, tänk va mycket man skulle slippa undra och tänk vad mycke ångest jag skulle slippa. Men med min tur, kommer väl antagligen inte min framtid se så ljus ut. Jag tycker de mest känns som att allting går emot mig hela tiden, att de aldrig är nånting som vill gå åt det håll jag vill. Det händer aldrig nånting bra, nånting positivt. Jag har ångest idag.

JAG BEHÖVER DIG