Nu är det snart dax för sängen tror jag. Inte för att jag är speciellt trött, men bara så att man kan glömma alla bekymmer för ett tag. Fast med den turen jag har, så kommer jag väl drömma om allting som jag helst vill glömma. Åh, att aldrig hjärnan kan vara på en normal nivå nångång. Att det aldrig kan bli som man vill.
Men det är klart, det är svårt att göra drömmar till verklighet. När man nångång, en bit på vägen på ett eller annat sätt blir sårad. Ge mig bara lycka, tack.

Dream on, baby.