Nu har jag ingen ork att sitta uppe mer. Sängen är rätt lockande, men jag tror inte jag kommer sova så vidare bra i natt. Eh, ja. Jag måste bara skriva en sak innan jag går. Skitsamma om ni håller med mig eller inte. Det är vad jag tycker och det kan som sagt ingen ändra på. Att en del saker går åt helvete, fine, det vet ju alla. Men jag är inte den personen som tänker att "klart de här löser sig, det är klart de blir bra" eller "allt dåligt har nånting positivt med sig". Enligt mig, så är de såhär; Man mår piss ett tag, tänker en massa olika tankar. Sen, efter ett tag har man kommit till ett stadie då man inte orkar bry sig och efter de rullar livet på som vanligt. Men smärtan, den försvinner aldrig. Hur mycket man än försöker att tänka positivt. Äsch, palla förklara. Smärta är en del av livet, den kommer bara mer eller mindre vissa gånger.

Sov så sött, och ja, dröm om nått riktigt jävla bra.