Cant belive you´re gone

Det är så tomt, det är så tyst. Jag har fortfarande inte fattat riktigt att hon är borta. Efter 12 år blir man ganska så van vid att alltid ha henne hemma, alltid se henne, ja, allt. Tårarna kommer titt som tätt, och det gör ont, ont i hjärtat. Men jag vet också att det var de enda rätta. Men du finns alltid i mitt hjärta Fannybanny <3

Helgen har varit lung. Jag har inte haft ork till nåtning speciellt. Tack och lov har jag min man hemma, så han får trösta mig då jag börjar tänka på tok för mycket. Jocke håller på att göra lunch nu, så det är väl lika bra att jag går in till köket och kolla så att han inte dra på alldeles för mycket... Jag har ingen lust att städa idag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0