Nu är de nästan en vecka sen jag skrev. Jag skriver nu, endast för att ni ska veta att jag fortfarande lever. Det är för mycket saker runt omkring mig, i mina tankar, jag kan inte koncentrera mig. Jag hoppas att de ordnar upp sig, helst nu på en gång, fast jag antar att jag får vänta ett tag till. Förlåt för klent skrivet, men just nu har ångesten tagit över.

Jag behöver dig nu, bara du. Jag tänker på dig, och jag saknar dig!