Nedräkning

Nu är jag hemma igen, men jag är långt ifrån glad. Idag lämnade jag Umeå med en stor klump i magen. Det kändes tufft, det kändes inte alls bra att fara därifrån. Att sen lämna av Jocke, det gjorde rikitgt ont i hjärtat. Jag hoppas att det går bra nu, och att dessa månader går fort.

Jag vet att jag har varit tyst i mer än en veckas tid, men jag har haft det jobbigt med de mesta runt om mig och med mig själv. Det har varit mycket tankar kring precis allting. Jag vet att jag inte ha hört av mig till nån, och jag vet också att jag inte har velat träffat eller prata med nån. Jag vet nu vilka som bryr sig, utan att jag ens behöver säga nånting eller berätta nånting. Marie och Sara, ni är guld värda ni två.  Sen har jag också insett att de finns en del människor som inte förstår nånting. Som hela tiden tänker på sig själv, endast sig själv. Många säger också att jag måste tänka på mig själv i första hand. Men vet ni vad? Det är just det jag gör. Istället för att ge stöd, så trycker ni ner mig ännu mer. Visst, det kanske inte är menat så. Men det är just så det blir. Jag blir riktigt förbannad och besviken på er!

Jag har haft underbara dagar med Jocke, och det har gett mig mycket. Det känns tufft och jobbigt nu, men jag vet, att det kommer bli bra. Efter de här är över, så börjar framtiden.

Kommentarer
Postat av: Marie

Älskar dig Petra. Du vet vart jag finns när du vill.



PUSS!

2009-07-22 @ 01:30:00
URL: http://varlensbasta.blogg.se/
Postat av: Sara

<3!

2009-07-22 @ 22:48:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0