Jag håller på att plocka ner små grejer, i kartonger nu. Om bara några veckor så kommer alla våra saker ligga i kartonger och vi kommer inte ha nått eget hem på ett tag. Det känns konstigt. Jag brukar annars tycka att det är kul att flytta och att packa ner saker som man sen ska packa upp igen och inreda den nya lägenheten så att den blir mysigare än den förra. Men nu, nu har vi ingenstans att ta vägen. Vi vet egentligen ingenting mer än att vi inte vill bo kvar här. - Och det är jag glad för! Visst, så har vi pratat om olika ställen vi kan tänka oss att flytta till, och jag kollar lägenheter i stort sett varje dag, lite här och där. Men allt blir som, på riktigt, då Joakim är hemma igen. Då kan vi prata med varandra på ett helt annat sätt än bara i telefon. Då kan vi bestämma oss. Hur vi vill ha det.

Jag ska fortsätta att fylla en kartong till, sen ger jag nog fan i det här. Det är inge kul att veta att man packar ner ens egna saker, och veta att man inte kommer att få använda de på ett tag. Jaja, det löser sig alltid, även om det kanske är svårt att tänka så ibland!