1 år sedan du lämnade mig

Tänk att de gått ett år. Ett helt år utan dig. Jag kan inte förstå det. För ett år sedan vid den här tiden, visste jag inte nånting. Men du var redan borta. För ett år sedan var sista gången jag pratade med dig, kramade dig och skrattade tillsammans med dig. Jag visste inte då jag for hemifrån att det skulle vara sista gången jag fick se dig, höra dig, eller känna lukten av dig. Jag visste inte att de skulle vara sista gången jag fick träffa dig, mamma.

Sista dagen på ett jobbigt och jävligt tufft år. Det gör lika ont idag, som det har gjort hela tiden. Jag måste lära mig leva med smärtan, vilket jag inte riktigt tror jag gjort än. Kommer jag nånsin att göra de?

Jag kommer aldrig glömma dig. Jag kommer aldrig att acceptera att du togs ifrån mig. Jag kommer att sakna dig i resten av mitt liv. Varje dag utan dig, gör ont. Att inte få ha dig kvar hos mig mamma, det är inte rättvist.

Jag behöver också min mamma hos mig.

Jag älskar dig, mer än ord kan beskriva.
Du är min ängel.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0