Dag 02 – Min första kärlek

Internet här hemma hos pappa har inte funkat på hela dan, så jävla typiskt. Jag blir tokig då saker inte fungerar som dom ska. Åh! Men nu verkar det ju funka ganska bra iallafall, men segare än vanligt. Men, men. Dag 2, och jag ska alltså skriva om min första kärlek. Herregud tänkte jag. Det är ju som ganska svårt att komma ihåg. (Eller egentligen är det inte de, men jag har nog förträngt min såkallade första kärlek ganska bra..)

Jag vill inte skriva hans namn. Men, första gången jag såg honom gick jag i 6:an. Jag visste inte vem han var, eller om han ens bodde i närheten. Jag tyckte han var döläcker och han verkade inte vara som alla andra. (Och på den punkten hade jag rätt, han var verkligen inte som alla andra.) Jag tänkte på honom, ofta. Sen började jag 7:an, bytte skola och hamnade på samma skola som honom. Jag såg honom varje dag, och jag tyckte om honom mer och mer för varje dag. Vi vart kompisar ganska snabbt, rätt bra kompisar. Vi umgicks i stort sett hela tiden, och jag var såklart dödligt kär i honom fast de visste han inte om. Men senare så började han att skicka söta sms och ja, till slut vart han min helt enkelt. Jag var lycklig, då.

Men saker vart inte direkt som jag hade tänkt mig. Eller, saker vart fel. Han var elak, dum, ett jävla kräk. Men jag trodde att det på något sätt skulle vara så. Jag vart blind, och insåg inte att han behandlade mig illa. I 2 år, var jag tillsammans med honom. Tills jag på något sätt vaknade upp för en stund, och satte stopp.

Att jag lät honom behandla mig så som han gjorde, var ett stort misstag. Men han var ändå, min första riktiga kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0