Dag 03 – Mina föräldrar

Mina föräldrar. Min pappa och min mamma. Gifta i 20 år.

Pappa; Min pappa heter Ronny, han jobbar med sitt eget företag. Bärgar bilar, lagar bilar what so ever, jag är inte så himla insatt i de om jag ska vara ärlig. Han är världens bästa pappa. Det finns ingen annan människa som ställer upp för mig så som han gör. Han är också en av dom starkaste personerna jag känner. Vi båda två har haft ett tufft år. Det går sakta, otroligt sakta, men vi har iallafall kommit en liten bit. Och jag hade inte klarat mig utan min pappa. All kärlek i världen till honom <3 !

Mamma; Vart ska jag börja? Det finns så himla mycket som jag skulle kunna skriva om min underbara mamma, Mayvon. Min bästa vän. Alltid ställt upp, alltid hjälp mig, alltid funnits vid min sida. Dag som natt, sommar som vinter, år efter år, alltid. Men jag har inte henne kvar hos mig nu. Den 31 december 2009, lämnade min mamma detta liv. Jag känner mig inte hel utan henne. Jag saknar henne, så det gör ont. Att inte kunna prata med henne, skratta tillsammans med eller åt henne, att inte kunna dela saker tillsammans med henne mer, det gör så jävla ont. Den smärtan, kan nog ingen ens föreställa sig. Jag tänker på henne varje dag. Det är många gånger jag har tänkt "Jag måste berätta de för mamma" men sen har jag kommit på hur verkligheten ser ut och att de inte går. Visst, jag kan prata med henne. Men jag kommer inte få nått svar, jag kommer inte få se henne igen, jag kommer inte få ha henne hos mig igen. Jag och mamma kunde bråka riktigt mycket, vi kunde gå varandra på nerverna. Men jag hoppas att hon vet, att jag har älskat henne sen första stund och kommer alltid att göra.

Det spelar ingen roll hur lång tid det har gått, hur lång tid de kommer gå. Smärtan av att inte få ha min mamma hos mig, kommer jag få leva med i resten av mitt liv. Jag kommer måsta lära mig leva med smärtan och saknaden av min egna mamma. Min mamma, min bästa vän. Världens bästa människa.


Här är hon, min mamma.
Himlens vackraste ängel


Kommentarer
Postat av: Elin

Jag kan inte förstå hur ont dina känslor och tankar gör men du är stark som klarar det! Fint skriver. Fint att läsa!

2010-12-07 @ 00:06:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0