Nu har de tagit ett tag igen. Men sen sist, så har jag faktiskt (helt ärligt), haft saker att göra hela tiden. Jag har jobbat, jag har umgåtts med fantastiska människor, jag har stressat hit och dit och så har jag flyttat. Idag är väl ungefär den första dagen på länge som jag inte behöver stressa upp mig totalt. Faaaaast, jag har väldigt mycket att göra egentligen. Men jag orkar inte, idag.

Lägenheten börjar bli ganska klar, och det känns bra. Har en del kartonger kvar att packa upp, och alla kläder ska jag väl också försöka få upp. Men det ska nog inte bli några större problem. Men idag har jag som sagt ingen ork. Igår fick jag veta en sak, som gjorde riktigt ont i mig. Arg, orolig, irriterad, ledsen, besviken.. you name it. Jag orkar inte med de här... igen. Men det är också jävligt svårt att bara strunta i det. Jag kan iallafall inte de. Jag vet hur det kommer sluta, jag vet det. Jag vet också att jag gjort allt jag kunnat, men det handlar också om att bjuda till själv och inte tro att alla andra ska göra allting. Jag vill inte längre, jag orkar inte längre. Jag har, precis som du, bara ett liv!

Mamma, jag önskar du vore här! <3