Heart shaped box
Vaknade runt 9 i morse, och sen dess har jag hinkat i mig massa kaffe. Jag börjar känna av kaffekicken, så nu får jag lugna mig ett tag. Idag är de (redan) 21 oktober, och snart flyttar jag till stan. Jag får lägenheten från den 1 november och kanske kan jag börja flytta in nästa helg. Jag längtar efter att få nått eget, faktiskt. Jag har ju bott med Joakim sen jag var 17-18 år, och hann inte bo själv så länge i den lägenheten jag hade då innan han flyttade in. Men det blir nog bra. Till veckan ska jag ut på jakt efter en ny soffa. Det jobbiga är att jag vet exakt hur jag vill att den ska se ut, och hur mjuk och skön den ska vara att sitta i. Men om de finns någon som passar in? - Det vet jag inte än, men jag ger mig fasiken inte.
Tatueringen är så gott som läkt nu, och jäklar vad den har kliat. Så jag kanske slänger upp en bild snart, så ni få se mästerverket. Jag är nöjd. - Och ja, pappa, även fast du inte vill så kommer det bli fler. PUSS
Nu hörde jag att tvättmaskin blev klar, så nu ska jag hänga tvätt. Jag är så duktig på att skjuta upp allting så det blir hur mycket som helst då jag ska sätta igång. Jag tror också att jag ärvt det av min älskade mamma.
Vackrast och världens bästa.
Förevigt mamma, du är allt!
Forever
Det trodde ni inte va? - Att det skulle gå ganska så snabbt mellan mina inlägg. Tji fick ni!
Idag är de lördag, och jag var uppe runt 6 i morse. Inte för att jag ville, var pigg och inte alls kunde sova mer. Utan för att jag jobbar. Första helgen är de nu, och det känns lite konstigt. Men jobbar med bra(iga?) människor så det rullar på. Dock så saknar jag mamma exakt hela tiden (som jag gör hela tiden annars också..), men vi brukade ofta jobba helgerna tillsammans. Jag och mamma var ganska olika på jobbet. Jag ville göra saker och ting klara fort och att de skulle bli riktigt gjort, medans mamma såsade på ibland och kunde bli tvär less och göra nått helt annat (om hon inte fick sina peppande lessryck och gjorde sakerna tusen gånger snabbare än nån annan). Fan, vad jag saknar dig mamma. Du fattas mig hela tiden. Satan.
Jag blir ibland så arg över att de kunde få hända, att någon (om de ens finns någon, -ursäkta, dum jävel, däruppe) som röck dig ifrån mig alldeles för tidigt. Jag behöver min mamma, som alla andra.
I tisdags var de en jobbig dag. Mammas födelsedag. Jag var för första gången ner på graven, och jag vet inte hur många tårar som rann nerför min kind. Det gjorde så ont att se hennes namn på stenen, så jävla ont. Det går inte att förklara. Det är bara så fruktansvärt jävla fel.
Och i måndags byggde jag på min tatuering på ryggen, till minne av min fina mamma. Åh, vad jag önskar du vore här...
Du fattas mig, mamma.
Men vart jag än är, så är du alltid med mig!
Dancing on my own
Okej, jag erkänner. Jag är värdelös på att blogga nu förtiden. Även fast jag sitter vid datan så kommer jag mig aldrig riktigt för med att skriva nånting. Jag tror de (som det oftast) är fantasin som sätter stopp. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva helt enkelt.
Nu sitter jag iallafall hemma hos pappa, och lyssnar på musik. Just nu lyssnar jag på Matisyahu - One day, och jag lessnar aldrig på den låten. Tänk att en låt kan väcka så mycke minnen? Det blir troligtvis en tidig kväll ikväll. Jag jobbar i morgon. Det blir en heldag i morgon. 7-16.30, och jag gruvar mig en aning faktiskt. Inte för att det är en lång dag i sig, utan för att jag är rädd för att det ska komma för mycket känslor i min skalle, för mycket minnen. Men jag ska försöka, för jag klarar tydligen mer än vad jag tror att jag gör.
Sen sist jag skrev har de hänt en hel del. Men det känns som att jag inte är på hugget av att skriva ner allting jag gjort. För egentligen är det inte så intressant för er andra att läsa? Men jag kan skriva och berätta att igår så var jag och tittade på en mysig lägenhet och nu ska jag snart flytta igen! Det känns så skönt. Som att det börjar gå mot rätt håll, att jag har en del planer som jag vill klara av, som jag vill fixa. Sakta men säkert, så kommer jag att få ordning på mitt liv. För första gången på mångamångamångamånga år, så tänker jag faktiskt på mig själv i första hand. Och jag känner att jag verkligen är värd de, jag är värd att det ska gå bra nu för mig!
Mamma, du anar inte hur mycket jag älskar dig!
