Okej, jag erkänner. Jag är värdelös på att blogga nu förtiden. Även fast jag sitter vid datan så kommer jag mig aldrig riktigt för med att skriva nånting. Jag tror de (som det oftast) är fantasin som sätter stopp. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva helt enkelt.

Nu sitter jag iallafall hemma hos pappa, och lyssnar på musik. Just nu lyssnar jag på Matisyahu - One day, och jag lessnar aldrig på den låten. Tänk att en låt kan väcka så mycke minnen? Det blir troligtvis en tidig kväll ikväll. Jag jobbar i morgon. Det blir en heldag i morgon. 7-16.30, och jag gruvar mig en aning faktiskt. Inte för att det är en lång dag i sig, utan för att jag är rädd för att det ska komma för mycket känslor i min skalle, för mycket minnen. Men jag ska försöka, för jag klarar tydligen mer än vad jag tror att jag gör.

Sen sist jag skrev har de hänt en hel del. Men det känns som att jag inte är på hugget av att skriva ner allting jag gjort. För egentligen är det inte så intressant för er andra att läsa? Men jag kan skriva och berätta att igår så var jag och tittade på en mysig lägenhet och nu ska jag snart flytta igen! Det känns så skönt. Som att det börjar gå mot rätt håll, att jag har en del planer som jag vill klara av, som jag vill fixa. Sakta men säkert, så kommer jag att få ordning på mitt liv. För första gången på mångamångamångamånga år, så tänker jag faktiskt på mig själv i första hand. Och jag känner att jag verkligen är värd de, jag är värd att det ska gå bra nu för mig!

Mamma, du anar inte hur mycket jag älskar dig!