Jag och Nadja gjorde en liten impuls resa, och hamnade här i Sveriges mysigaste stad. Jag behövde verkligen komma bort ifrån allting och bara kunna släppa alla måsten för en stund. Jag har börjat tänka på tok för mycket på allting. Jag tycker de är för mycket just nu, jag hinner inte med, tappar helt lusten för allting. Och hur jag än försöker så räcker ingenting till. Jag trivs egentligen inte med skolan, och hur dom lagt upp allting, helt värdelöst, klassen is fucking boring, och Östersund kommer alltid vara Östersund. Jag önskade att jag kunde ta lägenheten, och placera den här istället. Söka ny skola. Börja om. Ja, jag vill flytta hit och det kommer jag göra också. Vet bara inte, hur jag ska planera saker och ting.

Jag vill att Hasse ska vara klar med sitt nu, att han ska komma hem. Jag vill inte vara ifrån honom. Han får verkligen mig att orka med de dagar då jag känner att det är som jobbigast. Det är han som lyssnar och förstår, när ingen annan hör. Det är han som ser på mig när det är något som är fel, utan att jag behöver säga nånting. Det är han, som jag inte skulle kunna vara utan. Jag kommer aldrig kunna förklara mina känslor som jag har för honom. Jag kommer aldrig kunna tacka honom för allting han gjort för mig. Jag älskar honom. Jag är kär!

Mamma, du fattas mig <3