Follow.. me?
Missin´me?
Mamma <3
Another time, another place
Jag har bytt, jag har flyttat, jag har gått vidare, jaja. You got my point..
Mina ord, mina tankar, mitt liv i ord, hamnar inte här.. just nu iallafall.
Sol, sol, underbara sol.
Klarblå himmel, solen steker och jag förstår inte att sommaren går så förbannat fort. Jag ska fortsätta njuta, varje sekund som är kvar.
MAMMA <3
Ingen bloggare
Jag börjar att få lite panik, för skolan blir klar förmodligen i december. Och då vill jag såklart lämna Östersund igen, och flytta. Men jag har svårt att bestämma mig hur jag ska göra. Skolan i Östersund, suger. Upplägget, lektionerna och allt tycker jag är dåligt, dåligt, dåligt. Jag skulle hellre sökt utbildningen nån annanstans. Men de skulle förmodligen bli gnäll från alla håll och kanter då. Åh.. Skitsamma.. Kaffe va´re!
Mamma - Jag skulle behöva dina råd just nu.
Jag älskar dig, föralltid <3
Lite allmänt dynga
Jag hade lust att väga mig nu i morse, men vågen funkade inte. Så jag få vänta tills jag är hemma hos pappa. Sist jag vägde mig så låg jag på 56kg. Men jag är inte nöjd än, så några fler ska bort! Jag börjar kl 15 idag, och jag tycker det är ett himla kul ställe jag hamnade på. Det känns som att jag har varit där jättelänge och personalen som jobbar där är så bra. Jag och en tjej som jobbar där satt och prata om silikon och diverse operationer, och hon hade precis gjort en operation. Hon sa en sån bra sak, "Vill man göra det, så ska man skita i vad alla andra tycker. Om det är nånting på min kropp som jag är missnöjd med, så är det väl bättre att jag gör nånting åt de än att gå och vara missnöjd och olycklig resten av livet". Så sant! Jag längtar tills jag har råd och kan göra de. Jävlar i mig!
Ja, promenad varé ja!
MAMMA <3
Thinking of the day
Jag är så jävla trött på att ha de såhär. Jag orkar inte med de. Jag är så jävla medveten om att jag är negativ i stort sett hela tiden. Det förstör mitt liv. Flera år, flera dagar.. som bara försvunnit.
Jag har en lång väg att gå, men kommer jag att ta mig enda fram?
Jag vet inte om jag orkar..
Idag är ingen bra dag.
Mamma, jag behöver dig hos mig. Jag skulle ge allt...
Välkommen värme
Gick nere vid vattnet, och solen värmde och bra musik i öronen. Det var lövley!
Nu blir de en snabb dusch, en kopp kaffe, göra mig klar för skolan och sen vandra dit. Har bara kort dag idag, och sen ska jag njuta ännu mer av solen och förmodligen plugga ikväll.
Snart kommer min fina prins hem också!
Mamma - I wonder if you´re proud of me now.
You are always with me
Några timmar kvar
Igår var jag hos doktorn igen, och det gick väl som jag hade räknat ut att det skulle gå. Efter de så for jag till pappa, och där sitter jag fortfarande. Känner mig också irriterad, och den jävla irritationen har suttit i sen i onsdags. Förmodligen, kommer den fortsätta göra det också. Men som sagt, jag är iallafall mig själv och att fjäska är de värsta jag vet. Åh, nej jag kan inte ens tänka på de utan att jag blir störd. Skrattredande är de också att människor som smörar så förbannat inte fattar själva att de skiner igenom så jävulskt, att alla ser de. Men jag har sagt mitt!
Fick förresten höra att jag är ytlig, att jag dömmer människor också. Jag? Hmm, jo.. verkligen. Till dig vill jag bara säga; kom de där verkligen ifrån rätt käft? Vem är det som dömmer andra egentligen , undrar jag. Tänk på de!
Tack och lov, så är de iallafall fredag idag och den här fredagen kommer min hjärtevän hem! Men de är några timmar kvar innan han kommer, innan jag få krama om honom igen. Så jag ska sysselsätta mig med att plugga lite grann för att få tiden att gå.. faktiskt...
Mamma - Jag saknar dig, så de gör ont.
Jag är jag
För de första;
Jag tycker exakt som jag vill, och de ska ingen jävel bry sig i.
Jag hatar skitsnack. Prata MED MIG, och fan inte OM MIG!
Jag tål inte människor som smörar, fjäskar och bara är allmänt falska.
Jag gör precis som jag vill, vad jag vill, när jag vill.
Och för de andra;
Du har inte ett skit med mig att göra.
Du behöver inte lägga dig i ett jävla dugg.
Du ska absolut inte prata OM mig.
Du vet inte ett skit om mig!
Jag är så fruktansvärt jävla irriterad och förbannad. Jag tål inte skitsnack, och speciellt inte då mitt namn kommer ur den äckliga käft som säger nått. Få in i din lilla skalle att jag tycker, gör och säger exakt vad jag vill. Och att du inte har ett skit med de att göra. Jag antar att du kommer läsa de här, eller jag hoppas att du gör de.
Lägg dig fan inte i mitt liv!
Välkommen tillbaka ångest
Idag så väntar jag ett samtal, de känns gruvsamt. Jag har redan tagit ett steg, men nu ska jag ta ett till och de är som på ett sätt mycket svårare att ta. Börja gräva i allt igen, känns tungt. Men den här gången, om jag bara gräver tillräckligt djupt och håller mig till sanningen, så kanske de går.
Jag är besviken. Det är jobbigt att känna hur man glider ifrån varandra mer och mer, och att allting känns så jävla falskt. Jag vet att jag har försökt, alldeles för mycket. Men de spelar ju som vanligt ingen roll. Det är tur att de trots allt finns minnen, som man kan tänka tillbaka på. För tyvärr, så tror jag inte att de blir några nya.
Mamma;
Jag behöver dig hos mig.
Jag behöver prata med dig.
Jag behöver dina råd.
Fan
Att tänka och att göra
Jag blir irriterad. Planering, tror jag inte riktigt att dom ha hört talas om. Och sen vet jag inte riktigt om de bara är jag som är totalt skadad i hjärnan för jag blandar ihop nästan allting. Nervsystemet, cirkulationsorganen, mikroorganismer, andningsorgan, celler, sjukdomar, rörelseorgan.. Hela jävla skiten. De går lite för fort.. faktiskt. Men det är ändå ganska coolt att kroppen gör så pass mycket, men att det kan fucka upp sig totalt om en liten grej går fel.. Jaja, på nått sätt klarar jag väl mig igenom de också..
På onsdag ska jag till farbror doktorn, och de känns bara allmänt döööjobbigt de också...
Men till helgen, vet jag att jag kommer må så mycket bättre. Ska koppla bort de mesta och bara njuta av världens bästa människa. Jag längtar! <3
Mamma; can u hear me?
Blå himmel och sol
En del trista saker har hänt också. Saker som är jobbiga och hemska. Det är synd att det ska behöva hända såna saker, för att man ska vakna upp och se hur snabbt man kan förlora någon. Sen mamma gick bort, så har iallafall jag blivit mer rädd om människor runt omkring mig. För man vet aldrig. När man minst anar de, så händer de.
Den oro, den ångesten, den smärta, alla minnen, känslan. Då de händer något, så kommer minnen ifrån de att mamma dog in i mitt huve. Jag känner ett sånt jävla obehag och det gör ont i hela kroppen.
Jag tänker på er
Mamma <3
10 mars
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid.
Du är inte värd de!
Sunshine
H och jag hade inte speciellt mycket för oss igår. Så för att ha nått att göra så bestämde vi oss för att vi skulle baka. For och handlade, sen så kladdade vi ihop både Rimbobullar och snoddas. Eller, vi delade upp de. H gjorde snoddas och jag gjorde bullarna. När H var klar med bakningen, så satte han igång med middagen. Åååh, det var så jävla gott så jag trodde jag skulle spricka. - H mitt hjärtegull <3
Ja, och nu är de lördag. Jag sitter bara här, och ska som sagt betala räkningarna snart. Sen tänker jag ta en lång promenad med finaste Saga och ha på spotify på telefonen och bara gilla läget. Jag kanske sätter mig och pluggar senare också. H är ändå inte här och jag tror inte han kommer förrän senare ikväll.
Mamma; Jag tände ljus på din grav igår, och H var med mig.
Jag kommer ihåg att du tyckte om honom när jag var med honom förut..
Och jag tror verkligen att du hade gjort de nu också..
Jag har bara så förbannat mycket jag vill prata med dig om!
Jag älskar dig mamma, mer än nånting annat..
Från morgon till kväll
Igår vart jag behandlad som en prinsessa, faktiskt! Hade lite morgonmys med hjärtat och Sagis. Sen gjorde H frukost. (Okej, jag fick ta morgon prommisen med Saga för att gå att köpa ägg.. men det gick jag med på!) H kockade på och fick till en supergod frulle. Sen latade vi oss, tills vi åkte på MAXI och handlade. Även till middagen kockade min kärlek. Och det vart hur jävla gott som helst. Ja, jävlar säger jag bara! <3
Nu står H i duschen, och jag ska sätta mig och plugga lite grann. Men ska slita mig från boken från helvetet bara H duschat klart så ska jag ge honom en puss, bara för att han är så fin.
Mamma - min ängel <3
Think about it
För någon dag sen, eller natt rättare sagt, då jag låg vaken. Så låg jag och läste igenom ganska många inlägg som jag skrivit sen jag började med den här bloggen. Jag gjorde de för ett tag sen också, men nu eftersom att jag inte hade så mycket annat att göra, gick jag igenom ganska mycket, nästan varenda ett.
Som sist, så dyker ju minnen upp och även känslan som jag vet att jag hade då jag skrev. Att jag på ett sätt döljde så mycket och gjorde allting finare än vad de egentligen var. Fast det är klart, jag skulle nog aldrig kunna vara hundra procent ärlig då jag skriver här heller. Jag förstår på ett sätt hur jag klarade av allting, för jag ljög för mig själv hela tiden och för att jag hela tiden hoppades. Jag visste ju också att de fanns en möjlighet till att de till slut skulle bli annorlunda. Jag ångrar absolut inte allt, det gör jag inte. Men de finns mycket som jag önskar aldrig hade hänt och som jag önskar att jag hade satt stopp för. Det är svårt att på ett lätt sätt förklara varför man tillåter saker, för jag tror att de egentligen inte finns något bra svar. Det finns nog inget egentligen, mer än att man blundar för sanningen. Men till slut, så kommer man till en punkt där de inte går längre. Jag är glad att jag öppnade ögonen och verkligen gjorde nånting åt de.
Jag har också nu insett att jag för min egen skull, måste ta tag i vissa saker. Som jag redan förut gått igenom, men egentligen inte klarade av, även då ljög jag för allt och alla och även mig själv. Men den här gången, så ska de på ett sätt gå, jag vet att jag till slut inte kommer kunna klara av att ha de så här. Det känns jobbigt att behöva börja om och gå igenom allting igen. Men om de nu går, så kommer de vara värt de. Om jag skulle slippa vissa saker, som verkligen gör ont, är jobbigt och ja, gör de svårt, så skulle jag kunna leva helt annorlunda.
Och att jag har min fina H vid min sida nu, så känns det som om jag kan chansa och försöka göra det här. Han stöttar mig och när jag säger mina tankar kring allting så förstår han mig. Han lyssnar och han gör det så mycket bättre när jag har mina jobbiga dagar. Aldrig tidigare, har jag haft så lätt att prata med nån som med honom. Vi satt förut och pratade om hur länge vi har känt varandra. Och det är ganska länge. Jag var 14 och han 13, när vi började umgås, skitungar var vi helt enkelt. Jag vet att jag redan då tyckte att det var lätt att prata med honom. Det är också en liten konstig känsla eftersom att jag var tillsammans med honom under en tid då jag var 15-16 och att han är min nu igen. Vi har inte haft speciellt mycket kontakt förrän nu i somras, då han kom som en räddare i nöden. När jag mådde som sämst, så fanns han där. Han hjälpte mig, han fick bort ångesten som plågade mig så jävulskt, fick mig att klara av de jobbiga och hemska dagarna, han fick mig att skratta, han fanns där för mig.
Ja, jag är så glad över att ha en så fin människa som han i mitt liv.
Mamma; Jag kommer ihåg allt du sagt, och jag tänker på det varje dag. När du inte är här nu, så hoppas jag att du på något sätt fortfarande hjälper mig. Att du hjälper mig att klara de här, att hjälpa mig komma ur de en gång för alla. Jag saknar dig, och vill inget hellre än att du ska komma tillbaka. <3
Alla hjärtans dag
Dom tunga dagarna, behöver jag nog inte skriva speciellt mycket om. Vissa förstår utan att man ens behöver förklara och vissa tycker att det är töntigt och kan inte ens tänka sig in i situationen. Och dom människorna, som är så egoistiska och tycker att dom är så jävla perfekta - dom behöver inte jag i mitt liv. För jag är så trött på den jävla falskheten som skiner igenom er och jag tycker det är tragiskt att ni inte fattar de själv.
Idag är det alltså 14 februari, alla hjärtans dag. Den dagen är för mig inge speciell egentligen, men jag hade absolut inte haft nånting emot att ha H hemma nu, att få ha honom nära och bara vara.
Mamma <3
Memories last forever
De som har varit bra bär jag med mig resten av livet och kan ibland sakna vissa delar utav det som en gång varit. Men de dåliga, det förtränger jag. Eller nej, det gör jag inte heller. Jag har med mig det också, och det gör jag för att veta, påminna mig själv om, att jag aldrig tänker hamna i samma situation igen. Och det måste jag ibland göra flera gånger om dagen.
Jag måste skriva av mig
Om de nu hade varit så lätt, ni tror inte jag hade gjort det då? Tror ni att jag vill känna såhär? Ni tror inte att jag försökt i flera år att komma ur den här skiten? Det har jag gjort, men än har jag inte hittat rätt så att jag slipper de helt. Jag försöker hela tiden. Ni förstår inte vilken jävla käftsmäll ni ger mig, när ni säger att jag ska rycka upp mig. Ännu värre är de då ni jämnför mig med andra. Jag är jag, jag vill inte vara någon som jag inte är, jag gör mina egna val. Jag stör mig på att ni verkar tycka att ni är bättre, att allt ni gör är rätt. Jag tycker absolut inte som er, och det står jag för.
