Jag har rensat, rensat och åter rensat här i mitt gamla rum. Jag har slängt en massa saker och läst igenom en massa papper med skolgrejer och massa skitsnack på. Hittade en gammal dagbok också, som jag skrev då jag gick i 7:an. Jag blir arg på mig själv, på ett sätt. Varför i hela helvete gick jag med på vissa saker? Varför händer de ens? Hur kan man göra så? Skulle jag sitta och fundera på det där, så skulle jag ändå inte komma fram till nånting. Vissa människor har ingen empati för andra människor, så är det bara. Men om det inte blivit som det blivit, om det som hänt inte hade hänt, hade jag inte varit den jag är idag. Men jag vet ju inte heller hur jag hade varit om jag hade sluppit allt, om jag hade gjort helt annorlunda. Men det var då, och jag kommer aldrig någinsin att glömma, eller förlåta. Det är många människor som säger att "hata inte det du en gång har älskat", men vet ni vad? Det håller jag inte med om. Jag hatar, och det står jag för!

Nu ska jag ta en snabbdusch, innan Oskyldigt dömd börjar och så ska jag göra mig en stor jävla kopp te, lukta på mina vanilj ljus lite extra och sen ska jag lägga mig tidigt så jag vaknar upp pigg och ganska glad i morgon.

Joakim, ta och kom hem nu!
Jag saknar dig...