Lördag, och fint väder. Jag ska försöka att hinna ut på en promenad med Sagis innan solen försvinner, men eftersom att jag har skjutit upp städning och tvätt och hela fadderullan ett tag nu, så har jag det jag måste göra. Fast jag har ju haft världens bästa H hemma och då blir det lätt att jag struntar i allting annat eftersom att jag vill ta vara på tiden då han är hemma. I måndags for han, och nu är de låååånga dagar tills jag får se den vackra människan igen.  Jag hade tur och fick ha han hemma i lite mer än två veckor, istället för en liten helg.

En del trista saker har hänt också. Saker som är jobbiga och hemska. Det är synd att det ska behöva hända såna saker, för att man ska vakna upp och se hur snabbt man kan förlora någon. Sen mamma gick bort, så har iallafall jag blivit mer rädd om människor runt omkring mig. För man vet aldrig. När man minst anar de, så händer de.

Den oro, den ångesten, den smärta, alla minnen, känslan. Då de händer något, så kommer minnen ifrån de att mamma dog in i mitt huve. Jag känner ett sånt jävla obehag och det gör ont i hela kroppen.

Jag tänker på er

Mamma <3