Fast, jag sitter ensam och har precis druckit en stor kopp te. Kalla de tantigt eller tragiskt. Kvällen rullade på, dock i slowmotion. Trodde aldrig att jag skulle komma därifrån. Jag har för mycket i min skalle just nu. Kan absolut inte koncentrera mig. Det är egentligen ingenting som jag vill prata om, eller skriva om. Jag vet, de blir gåtor och en massa surr. Men jag tar hellre det, än sanningen just nu. En del vet, en del inte. Och så får de vara ett tag framöver. Hallå, fel att bara kunna vrida tillbaka tiden en smula? Jag vet vad jag behöver just nu, och det är en stor fet kyss av Jocke. Fast, han är inte här nu. Så jag får nöjja med mig med en blötpuss av Saga.