För någon dag sen, eller natt rättare sagt, då jag låg vaken. Så låg jag och läste igenom ganska många inlägg som jag skrivit sen jag började med den här bloggen. Jag gjorde de för ett tag sen också, men nu eftersom att jag inte hade så mycket annat att göra, gick jag igenom ganska mycket, nästan varenda ett.

Som sist, så dyker ju minnen upp och även känslan som jag vet att jag hade då jag skrev. Att jag på ett sätt döljde så mycket och gjorde allting finare än vad de egentligen var. Fast det är klart, jag skulle nog aldrig kunna vara hundra procent ärlig då jag skriver här heller. Jag förstår på ett sätt hur jag klarade av allting, för jag ljög för mig själv hela tiden och för att jag hela tiden hoppades. Jag visste ju också att de fanns en möjlighet till att de till slut skulle bli annorlunda. Jag ångrar absolut inte allt, det gör jag inte. Men de finns mycket som jag önskar aldrig hade hänt och som jag önskar att jag hade satt stopp för. Det är svårt att på ett lätt sätt förklara varför man tillåter saker, för jag tror att de egentligen inte finns något bra svar. Det finns nog inget egentligen, mer än att man blundar för sanningen. Men till slut, så kommer man till en punkt där de inte går längre. Jag är glad att jag öppnade ögonen och verkligen gjorde nånting åt de.

Jag har också nu insett att jag för min egen skull, måste ta tag i vissa saker. Som jag redan förut gått igenom, men egentligen inte klarade av, även då ljög jag för allt och alla och även mig själv. Men den här gången, så ska de på ett sätt gå, jag vet att jag till slut inte kommer kunna klara av att ha de så här. Det känns jobbigt att behöva börja om och gå igenom allting igen. Men om de nu går, så kommer de vara värt de. Om jag skulle slippa vissa saker, som verkligen gör ont, är jobbigt och ja, gör de svårt, så skulle jag kunna leva helt annorlunda.

Och att jag har min fina H vid min sida nu, så känns det som om jag kan chansa och försöka göra det här. Han stöttar mig och när jag säger mina tankar kring allting så förstår han mig. Han lyssnar och han gör det så mycket bättre när jag har mina jobbiga dagar. Aldrig tidigare, har jag haft så lätt att prata med nån som med honom. Vi satt förut och pratade om hur länge vi har känt varandra. Och det är ganska länge. Jag var 14 och han 13, när vi började umgås, skitungar var vi helt enkelt. Jag vet att jag redan då tyckte att det var lätt att prata med honom. Det är också en liten konstig känsla eftersom att jag var tillsammans med honom under en tid då jag var 15-16 och att han är min nu igen. Vi har inte haft speciellt mycket kontakt förrän nu i somras, då han kom som en räddare i nöden. När jag mådde som sämst, så fanns han där. Han hjälpte mig, han fick bort ångesten som plågade mig så jävulskt, fick mig att klara av de jobbiga och hemska dagarna, han fick mig att skratta, han fanns där för mig.

Ja, jag är så glad över att ha en så fin människa som han i mitt liv.

Mamma; Jag kommer ihåg allt du sagt, och jag tänker på det varje dag. När du inte är här nu, så hoppas jag att du på något sätt fortfarande hjälper mig. Att du hjälper mig att klara de här, att hjälpa mig komma ur de en gång för alla. Jag saknar dig, och vill inget hellre än att du ska komma tillbaka. <3

Idag är det torsdag. Hela den här veckan tycker jag har varit som en enda lååååång dag. Jag kunde inte sova nånting natten emot tisdag, och inte fan kunde jag sova mer än ungefär 2 timmar natten mot onsdag även fast jag var mer död än levande och runt 5 på morgonen så kom Saga och hoppade upp i sängen och klev rätt på mitt ansikte, på kinden. Ja, det gjorde ont och jag vaknade och kunde inte somna om. Jag hade faktiskt ställt klockan på halv 8, för att jag skulle kliva upp och fara in till stan. Men var uppe på benen vid 6 redan.

Ja, jag var trött som fan, mådde illa och hade ont i skallen. Men åkte iallafall in till stan. Inne i stan runt 10 och for ut till flyget för att hämta upp min fina. Det var så skönt att få krama om honom igen. Vi var båda två mer eller mindre halvdöda, så vi åkte direkt ifrån stan och for hem till pappa. Ungefär det enda vi gjorde igår var att mest ligga och småglo på tv, mysa och prata massa skit. Jag har saknat honom, och nu är jag så glad över att ha honom nära mig. Tänk att en sån himla underbar och vacker människa bara är min?

Mamma- jag saknar dig, och önskar du vore här <3

H, jag tycker så mycket om dig!